Socialt och emotionellt

Barn och ungdomar med FASD uppfattas ofta som både ”översociala” och ”överkänslosamma”. De sociala problem som detta för med sig kan leda till såväl inåtvändhet, som utagerande beteende.

Överdriven känslosamhet kan bli ett socialt problem när barnen närmar sig skolåldern. Allt för ivrigt kramande och pussande uppskattas exempelvis inte alltid av klasskompisarna. Kravet på att förstå sociala koder och samspela med jämnåriga blir allt större under uppväxten. Att umgås med yngre barn är oftast lättare och likaså att vara tillsammans med vuxna.

Då personer med FASD blir vuxna har de i allmänhet lättare att få förståelse från omgivningen och klarar sig därmed bättre socialt. En förutsättning är dock att det funnits hjälp och stöd på vägen för att söka sig till rätt sociala sammanhang, såväl i skolan som på fritiden.

C
h
a
t
t
Nyhetsbrev