Diagnostik

Fetalt alkoholsyndrom, FAS, är sedan 1973 en medicinsk diagnos med fastställda kriterier. Diagnosmetoderna har utvecklats och blivit allt mer avancerade sedan dess. Det finns i dag utförliga riktlinjer för diagnosticering och även webbaserade utbildningar i diagnostik. 

De främsta internationellt vedertagna metoderna benämns: Institute of Medicine Guidelines, Washington Criteria och Clarification of IOM guides.

Den första mer systematiska diagnosmetoden kom 1997. Center on Human Development & Disability University of Washington, Seattle WA, gav då ut The FASD 4-Digit Code. Metoden har kompletterats och validerats genom åren. 

År 2004 gav amerikanska National Center on Birth Defects and Developmental Disabilities, Centers for Disease Control, and Prevention Department of Health and Human Services, ut riktningslinjer för diagnosticering; Guidlines for Referral and Diagnosis.

Rriktlinjerna för diagnosticering skiljer sig åt beträffande hur många och hur tydliga symtomen behöver vara och om alkoholexponering under graviditeten måste vara bekräftad. Alla utgår dock från samma grundkrav:

1. Tillväxthämning före och/eller efter födelsen, d.v.s. vikt och eller längd lägre än genomsnittet.

2. Strukturella missbildningar i hjärnan, mikrocefali eller annan dysfunktion i centrala nervsystemet.

3. Karaktäristiska ansiktsdrag: smala ögonspringor med veck i inre ögonvrån, bred näsrot och tunn överläpp, utslätat filtrum, platt mellanansikte, liten haka och lågt sittande öron.

Om diagnosen FAS inte kan ställas utifrån uppsatta kriterier finns ett brett spektrum av varierande grader av alkoholrelaterade fosterskador. Alla skador som uppstått under graviditeten och orsakats av alkoholexponering inordnas under den icke-diagnostiska paraplytermen Fetal Alcohol Spectrum Disorders, FASD. Den svenska termen är fetala alkoholspektrumstörningar, men förkortningen FASD används och är internationellt vedertaget som benämning. 

Diagnostik