Adoptionsverksamhet

Adoptivbarn från före detta öststaterna har uppmärksammats som riskgrupp, men barn med alkohol- och drogskador finns över hela världen. I exempelvis Sydafrika är FASD ett allvarligt problem. Enligt WHO tror man att det kan finns omkring sex miljoner människor med FASD i Sydafrika, det motsvara över tio procent av befolkningen.  

Barn som kommer till Sverige genom internationell adoption kommer från utsatta miljöer, inte sällan med missbruk. Kunskap om vad FASD innebär är viktigt för dig som har kontakt med familjer innan, under eller efter adoptionsprocessen. 

I många länder i Asien och Sydamerika är alkoholbruket mindre utbrett än i Sydafrika. Barn som blir bortadopterade kommer dock oftast från socialt utsatta miljöer och kan som foster ha blivit utsatta för både alkohol och andra droger.

Barn adopteras bort av olika anledningar men fattigdom och svåra sociala förhållanden, inklusive stor konsumtion/missbruk av alkohol, hör ofta till bilden. Detta är något som de flesta blivande adoptivföräldrar känner till. De flesta känner också till att internationell adoption är ”sista alternativet” när alla möjligheter att ta hand om ett barn i hemlandet är uttömda.

Många av de barn man har svårt att finna familjer till har funktionsnedsättningar i någon form, alla har särskilda behov och de har ofta fått vänta länge på att få en familj.

Det är viktigt att adoptivföräldrar görs medvetna om vad det kan innebära att adoptera ett barn med FASD och vad de kan göra för att förebygga problem. Många svårigheter blir inte tydliga förrän barnet blir några år gammalt och då kan det vara svårt att se sambandet mellan symtomen och FASD, om man inte har någon kunskap på förhand.

Att tolka de rapporter om barn som skickas till presumtiva adoptivföräldrar är inte alltid lätt. Rapporterna är skrivna på landets språk och med utgångspunkt ifrån den medicinska tradition och den kultur som råder i landet, vilket kan vara svårt att översätta till svenska och omsätta till våra förhållanden. Ibland finns det inte så mycket information att förmedla, ibland finns istället väldigt, men den är motsägelsefull och svårtolkad. Det kan således vara svårt att få klart besked på om barnet har FASD.

De flesta föräldrar hoppas förstås att just deras barn ska vara friskt, det kommer ju friska adoptivbarn till Sverige också. I den situationen kan det vara svårt att på ett djupare plan ta till sig information om funktionsnedsättningar och problem som man inte vet om man kommer att beröras av, i synnerhet när man längtat och väntat länge på att bli förälder.

För ett barn med FASD kan adoptionen bli en vinstlott, men det kan också bli det motsatta. Adoptivföräldrarnas förväntningar har stor betydelse. För föräldrar som fått rapporter med information om ett friskt barn kan upptäckten att barnet har alkoholskador i värsta fall bli en tragedi. Både för föräldrarna och barnet.

Adoptivföräldrar behöver information och kunskap, men viktigast av allt är att man som blivande adoptivförälder tar sig en extra funderare över hur man förhåller sig till barn med funktionsnedsättningar och frågar sig: ”Kan vi ta hand om ett barn som inte är friskt?” Man måste nog från hjärtat kunna svara ja på den frågan om man ska ha förutsättningar att bli förälder till ett adoptivbarn, i annat fall bör man kanske överväga andra alternativ än adoption.

Adoptionsverksamhet